Ojojoj hur många gånger har man inte hört sina föräldrar säga; "S. nu får du vänta på din tur" eller "Man måste betala först" (vilket syftar till att man ska ställa sig sist i kön dreglandes över lördagsgodiset, med veckopengen i form av tio svettiga enkronor i handen tills det blir ens tur att betala). I skolan lärdes jag och mina klasskompisar att vi skulle stå i kö och inte trängas om vi ville ha någon mat (annars kom fröken Quist och då blev det andra bullar, och de bullarna blev man inte mätt på kan jag lova...).
Jag skulle kunna dra hur många exempel som helst på hur det gick till när jag och mina vänner fostrades in i "ställ dig sist i kön"-andan men jag tror att de flesta (med betoning på de flesta) har förstått vad jag är ute efter.Efter flera års utbildning och uppfostran i hur man köar och väntar på sin tur är det väl inte konstigt att man blir arg när någon bryter mot "reglerna"!?Jag har lust att göra likadant och skrika rakt ut att det var han som började och peka ilsket! Men sen kommer jag på mig själv med att inte våga tränga mig. Tänk om mamma, pappa eller fröken Qvist skulle se mig?! Hur skulle jag förklara mig då? Det är ungefär som att bada inom en halvtimme efter att man har ätit, det får man ju inte!
Jag kan bli lite arg på mig själv för att jag inte vågar tränga mig samtidigt som jag inte kan låta bli att bli lite frestad att fostra "trängarna" i samma anda som jag en gång fostrades in i.
Jag var på en bank i London en gång i min ungdom och råkade ut för en trängningsincident. Det var så att så sent som 2002 hade de på Barclays inte förstått vikten av att ha kölappar på en bank. Hur svårt kan det vara att förstå att viss irritation kan uppstå om någon tränger sig när man själv väntat en timme?
Jag satt där och väntade och väntade och väntade. En kille som väntat lite längre än mig tröttnade och gick. Gutt tänkte jag, då kanske det går lite fortare trots allt. Klockan tickade på och efter ett tag kom killen tillbaka. Vad händer om man lämnar kön? Jo man ställer sig sist i kön, så är det bara! Men inte i England... Tillslut kommer en personal banker ut och ropar NEXT, vilket jag tog för givet var jag. Bara det att den där killen var lika övertygad om att det var han. Jag stod fast för min åsikt och han likaså. Tillslut kom managern för banken ut, jag fick trippa in på hans kontor och killen fick träffa en vanlig usel personal banker. Med andra ord jag vann! Ha! Man ska inte tränga sig. Jag tipsade managern om att det där med kölappar är något de kanske skulle investera i. Han lyssnade och tog till sig. När jag kom dit nästa gång hade de anställt en tjej som stod bakom en disk och delade ut nummerlappar. Herre jäklar! Vi behöver ut i världen och spread the message! /S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha...du har så rätt så rätt! Vi som varit i Qvist skola kan ju det där i sömnen, de som inte varit det....dom skulle bara veta!
Puss och tack för att du påminner mig om barndomen!
På brittiska öarna och i skandinavien så är det inte fint att tränga sig i kön, men nere på kontienten så är det tvärtom, där gäller det att tränga sig före i kön. Detta vittnar om smidighet, framåtanda och företagsamhet. detta gäller framförallt tyskar (sällskapsresan 2), fransoser, spanjorer och italienare. Jag tror det beror på att det är mer tätbefolkat och att kulturen är annorlunda speciellt i sydeuropa.
Ps Göran Persson har lärt sig av sina kontientalska kollegor.
Skicka en kommentar